Första Moseboken 1:11–31 — livet och Guds avbild
Växter, himlaljus, djur och människor får plats i skapelseberättelsen tillsammans med mänsklig värdighet och ansvar.
Av upphovsrättsskäl anger vi bibelställen utan att återge hela upphovsrättsskyddade översättningar.
Vers 11–19: växter och himlaljus
Det hebreiska min, ”efter sitt slag”, behöver inte motsvara dagens biologiska artindelning. Himlaljusen markerar dagar och årstider; talet om tecken är inte ett godkännande av astrologi.
Det finns litterära samband mellan de första tre och de följande tre dagarna, men mönstret löser inte alla frågor om naturvetenskaplig tid.
Vers 20–25: levande varelser
Nephesh chayyah betyder levande varelse och används också om djur. Tanninim syftar på stora havsdjur utan att ange exakt vilken nutida djurart som avses.
Gud välsignar djuren innan människan skapas. Deras värde är inte bara vad människor kan få ut av dem.
Vers 26–31: kvinna, man och förvaltarskap
Orden ”låt oss göra” har tolkats på olika sätt, exempelvis med ett himmelskt råd eller i senare kristen läsning om treenigheten. Ett pronomen bevisar inte ensamt hela läran. Tselem och demut handlar om bild och likhet; män och kvinnor bär samma människovärde.
Uppdraget att råda över jorden är ett ansvar som Skaparen överlämnar. Att odla och bevara trädgården enligt 2:15 motsäger tanken på obegränsad exploatering. Välsignelsen om fruktsamhet är inte ett tvång för varje individ att skaffa barn.
Guds avbild innebär både människans värdighet och skyldigheten att värna skapelsen.
Frågor för eftertanke
Det här är frågor, inte påhittade personliga vittnesbörd från författaren.
01Förvaltar jag det jag fått ansvar över eller använder jag det bara för egen vinning?
Källor
Källor för att pröva text och tolkning.
01Genesis 1 — Masoretic Hebrew text (Mechon-Mamre)02Genesis 1 — NET Bible textual and translation notes03Gordon J. Wenham, Genesis 1–15 (Word Biblical Commentary)04BibleProject — Book of Genesis